madeleinelindvall

Nu har han kommit! Charles Lindvall föddes i fredags kväll 20.10 3850g 53cm. Helt perfekt liten kille! Vi kom hem igår kväll och idag har vi levt första dagen tillsammans som en familj på 4 personer. Sjukt!

Allt startade i fredags morse vid niotiden med att jag börja få små och lite diffusa värkar ganska tätt men inte direkt starka, ca 3-5 min mellanrum. Trots att jag fått ett barn tidigare så var jag jätteosäker på om det va på riktigt eller bara förkänningar.. Men efter någon timme gick jag ändå o väckte Jonte som sov o sa att jag kanske hade börjat få värkar. Eftersom förlossningen med Jack gick så snabbt och vi har 6,7 mil till förlossningen så ringde jag o sa att jag ville komma in snabbt med risk att få åka hem och det fick vi så vi kom iväg vid tiotiden. Hela vägen till Skövdes förlossning så var jag jätteosäker på om det satt igång på riktigt eller inte så vi tog det ganska lugnt och stannade o åt på vägen. När vi väl kom in så satte dom en ctg kurva under ett bra tag o sen kolla dom mig o såg att jag öppnat mig 2 cm. Detta var vid tretiden så dom föreslog att vi kunde ta en runda på stan o komma tillbaka vid sextiden för att se om det hänt något mer.. Vi drog ned på stan men hann knappt gå 20 min förrän jag börja känna att värkarna blev mycket starkare och tätare. Nu kom de med 2 min mellanrum och jag va tvungen att stanna upp och andas igenom värkarna så vi åkte tillbaka till förlossningen och där kollade dom mig igen och då hade jag öppnat mig till 4 cm. Men vi fick stanna i undersökningsrummet för en ny ctg kurva men mina värkar blev allt starkare så jag blev erbjuden att få duscha varmt i en dusch där på rummet och värkarna blev starkare och starkare. Tillslut kom en läkare o tittade på mig och trots att jag inte öppnat mig mer så fick jag komma in på ett förlossningsrum och börja ta lustgas då hon såg på mig att jag hade riktigt ont. Klockan var väl då ca halv sju. Kändes jätteskönt att äntligen få någon slags hjälp genom värkarna. Lustgasen blev min bästa vän trots att jag inte tyckte den gjorde alls lika stor nytta som på förlossningen med Jack. Jag tyckte tillslut att värkarna var så sjukt smärtsamma att jag bad om ryggmärgsbedövning. Då var jag öppen 8 cm. Men under tiden barnmorkan va påväg för att förbereda ryggbedövningen så fick jag krystvärkar och började krysta och på två krystvärkar som va det mest smärtsamma jag någonsin upplevt i mitt liv så va Charles ute med "segerhätta" vilket jag inte hade någon aning om vad det va. Det är alltså när barnet föds med hela hinnor.. tydligen ganska ovanligt. Så på slutet gick det ändå ganska snabbt. Men den sjuka smärtan jag upplevde denna förlossningen va helt obeskrivlig. Jag tyckte det gjorde så mycket mer ont denna gången än med Jack. Sjukt att man ändå klarar det! Sen fick vi sova natten på BB och fick åka hem på eftermiddagen efter. Så skönt att komma hem! Än så länge har det gått ganska bra. Jack verkar ta det ganska bra. Han vill mest pussa o gosa på Charles och Charles sover ganska mycket och verkar vara en ganska lugn bebis. Hoppas det håller i sig! Nu får jag sluta skriva då en hungrig litet knyte vill ammas.. Vill bara passa på att tacka för att grattis från så mycket folk! Vi är så tacksamma! TACK!!

Livet består just nu mycket av besök, presenter och blommor. Vi gillar det och Junior gillar det verkligen! Han är som snällast när vi har besök eller åker bort på besök. Igår hade vi besök hela dagen och det va en jättemysig dag. Först kom Brandströms med lunch, därefter kom Birgitta med liten present och under kvällen hade vi besök av ett helt gäng kompisar. Nu väntar vi på mormor och morfar som är påväg!

Idag har vi haft vår första utflykt som familj. Först var vi på återbesök på BB där lillkillen fick göra ett pku-test och hörseltest. Allt såg så bra ut och han var så duktig och sov genom båda undersökningarna. Ett litet plåster på handen efter blodprovet.



Efter det besökte vi gammelfarmor och gammelfarfar till junior på Turans 12-kaffe.



Han satt o njöt i Birgittas famn hela fikat.



Junior fick även träffa Ulla och Lasse.



Stolt far som fick visa upp sin son!

Det va faktiskt riktigt skönt att få åka hemmifrån en sväng idag. Få andas lite annan luft gjorde att man blev lite piggare! Sen så var det såklart så skönt att få lite ompyssling av Birgitta som alltid står för bästa maten och fikat!

Livet är minst sagt speciellt första tiden med bäbis. Jag som trodde jag skulle va så duktig och hålla ordning har fått inse att det inte är prio ett första veckan. Är bara tvungen att visa er hur det kan se ut runt skötbordet och toaletten nu för tiden hos oss.. Skönt att mor o far kommer upp hit till helgen och kan hjäla oss få lite ordning på livet igen:) Men utöver kaoset i lägenheten så har vi ju världens finaste son!

Nu har vi kommit hem med vår underbara son som inte har något namn ännu. Det kommer:) Just nu går han under namnet Junior tills vidare.. Vi lever i en liten bubbla och har en helt konstig dygnsrytm.. Känns galet att vara mamma och pappa. Lite bilder från förlossningen och timmarna efter. Uppdaterar bloggen i mån av tid och ork.. Vi mår i alla fall bra. Förlossningen gick väldigt snabbt men bra. Från att vi kom in på förlossningen tills han kom ut tog det 1,5 h. Ska skriva en liten förlossningsberättelse till er o lägga ut snart:) Tack för alla grattulationer vi fått från olika håll! Vi är så glada och tacksamma!



Junior några minuter gammal



Sjukt stolt mamma i segerpose



Stolt pappa någon timma efter förlossningen innan vi lämnar förlossningsavdelningen



Första rapen på pappas axel



Mysig junior sover gott



Exakt ett dygn gammal och vi firar med fika och knäpper ett kort:)

Junior önskar sig detta gosedjur att gosa med när han kommer, visst är den söt! Men än så länge verkar han ha det mysigt i mammas mage:)

Fyra dagar över tiden. Känns som om det inte kommer att komma något barn:) Var på stan igår och efter det fick jag otroligt ont i bäckenet och det har fortsatt så jag tror att jag fått foglossning. Idag är jag halft handikappad.. Så glad över att jag inte fått foglossning tidigare i graviditeten som många får.. Gör så sjukt ont!! Finns ingen ställning som funkar varken på dagen eller natten.. Men snart är dessa problem som bortblåsta! Tur att det kommer något så underbart efter en lång graviditet:)

Söndag och två dagar över tiden med bebismage. Mår ganska bra.. Har lite förvärkar ibland. Tålamodet prövas och det där med tålamod är verkligen inte min grej:) Inget planerat för idag..Får se vad vi gör.. Nu äter vi frukost invirade i täcket framför tv:n.. Mysigt!

Idag är det den 18 februari, det magiska datumet vi väntat på! Idag är Junior beräknad att komma till oss men vi får se hur det blir med det:) Kom precis hem från barnmorskan och efter att under natten haft som molande värk i ryggen konstaterade hon att jag nu är öppen 1 cm. Inte mycket, men det är något i alla fall. Sen hade jag lite högt blodtryck tyckte hon. Inget att oroa sig för men ändå bra att veta om. Hon kände och mätte min mage och hon va säker på att barnert redan vägde över 4 kg så hon tyckte det vore bra om han kunde komma ut ganska snart så hon gjorde faktiskt en hinnsvepning och hoppades på att det kunde sätta igång värkarbetet inom ett dygn. Så nu tycker jag vi kan hålla tummarna tillsammans och hoppas på att hinnsvepningen gjorde nytta och att det blir en bebis inom någon dag!

För er som inte vill höra en klagande gravid kvinna så är det nog bäst att sluta läsa nu. Nu går jag in i vecka 38 och bebisen kan komma när som helst men kan också få för sig att dröja ett bra tag. Men jag önskar att den kommer snart för jag är så illa trött på att vara gravid!! Första tiden och fram till vecka 14 ugnefär mådde jag ju jätteilla och spydde jättmycket och det var verkligen ingen kul tid. Men från typ vecka 14 till kanske vecka 35 ugnefär har jag egentligen mått riktigt bra och har inte haft någon direkt anledning till klag. Men nu är det slut på mitt tålamod! Jag listar det jag tycker är så fruktansvärt jobbigt och sen ska jag försöka att inte klaga något mer..

- Jag känner mig så tjock! Förut var det mest en fin mage, men nu är det dubbelhaka, svullna ben, svullna fötter och prinskorvar till fingrar.
- Mina revben är helt ömma eftersom bebisen sparkar rakt på dom halva nätterna.
- Jag har inte sovit en natt igenom på typ 2 månader.
- Mitt huvud är helt grötigt.
- Min rygg gör jätteont och då speciellt nedre delen.
-Jag kan inte ta på mig skor på fötterna själv.
- Jag mår illa.
- Jag har jättejobbig halsbränna och knaprar Rennie hela dagarna.
- Jag måste ha hjälp för att vända mig i sängen.
- Jag känner barnets huvud skava mellan benen.
- Mina lår och överarmar domnar bort
- Jag har konstant "mensvärk" med lite inslag av förvärkar.
- Jag är kissnödig hela tiden.
- Jag är lättirriterad och nästan lite nedstämd.
- Jag orkar nästan inget alls i hemmet. Blir helt slut av att tömma diskmaskinen eller laga lite lunch eller bädda sängen.
- Jag har fått lite bristningar på sidan av magen trots att jag smörjat mig med svindyr kräm.

Nu får det räcka! Men jag var bara tvungen att få ur mig.. Men som alla säger, när bebisen väl kommit så är säkert alla dessa besvär som bortblåsta.. Det är värt mödan även om det inte riktigt känns så nu...

God natt mina vänner!

Idag har jag gjort klart det mesta inför juniors ankomst. Har bäddat sängen, gjort iordning skötbordet och packat bb väskan. Så nu är han välkommen att komma!

Sitter här och försöker komma på vad man ska packa för saker i sin BB väska. Man vet inte så mycket såhär första gången.. Har kollat runt lite och såhär ser listan ut för tillfället:
- Alla papper från barnmorskan
-ID kort
- Kamera
- Laddare till kamera
- Tofflor
- Underkläder och då en amnings BH
- Toalettväska
- Lepsyl
- Lite bebiskläder
- En filt till bebisen
- Kläder att åka hem i
- Blöjor
- Toalettrulle (har hört att sjukhus toalettrullar är hårda och sträva och man kanske vill ha något mjukt papper efter man fött ut en unge:) vad vet ja?! tar ju inte så stor plats att ta med en rulle iaf)

Nu är jag i vecka 36 och jag bjuder på en magbild som Jonte tog igår kväll på mig. Nu är jag riktigt tjock och nu är det inte så långt kvar till det är dags.. Och jag tycker det vore bra om bebisen inte dröjde eftersom jag är måttligt road av denna gigantiska kula. Men ca 3-4 veckor minst lär det nog dröja..

Nu har vi fått vår vagn! Åh, vad vi gillar den! Tack Nils och Rebecca som kånkade med den från USA!!

Ligger och myser i soffan med Jonathan och en vild bäbis i magen.. Nu börjar magen bli ganska så stor.. Undrar hur den ska kunna bli större??!! 7 veckor kvar tills vi får träffa Junior.. Längtar!

Idag har jag och Jonte varit på föräldrarutbildningen som man går på genom barnmorkan. Det blir lite mer verkligt när man går på denna kursen. Man börjar förstå att det som barnmorskan går igenom på dockor kommer att vara jag om 9 veckor.. Känner mig ganska lugn egentligen.. Men börjar verkligen längta. Låter kanske konstigt men jag längtar just nu mest efter att bli smal och smidig. Idag träffade jag min kompis Anna som fick barn för två veckor sedan och jag blev så avundsjuk på att hon var så smal! Hon hade gått ned 14 kg.. Åh, vad skönt!

Nu är det ingen hemlighet längre. Jag och Jonathan ska bli mamma och pappa i slutet på februari. Känns helt galet!! Det va lite innan midsommar som vi börja misstänka att något inte riktigt va som det brukade.. Eftersom det inte va planerat så tog det ett tag innan vi fattade vad som kanske va på gång. Hela min familj hade fattat att jag va gravid innan vi själva insåg det och tog ett test. Testet visade ett tydligt pluss och det va ingen tvekan om att jag va gravid. Sen dess så har jag mått väldigt illa och spytt sjukt mycket. Har varit som en magsjuka som aldrig tar slut vilket har gjort mig 8 kg smalare. Trots min viktminskning så har jag fått en liten kula på magen som nu är svår att dölja. Men nu börjar jag må bättre, spyr mycket mindre och sällan och mår bara lite illa. Det har ju varit lite svårt att förstå att det lever och växer en männinska i mig men idag tror jag att jag kände bebisen i magen för första gången. Det kändes typ som om jag hade en lite guldfisk i magen. Coolt!